Harlem shake dansade högst upp på Billboard – och skrev historia

För första gången på evigheter finns det anledning att haja till över den amerikanska Billboardlistan. Att den just nu toppas av Youtube-sensationen ”Harlem shake” är ett historiskt ögonblick.

Artisten Harry ”Baauer” Rodrigues hade släppt låten för gratis nedladdning i maj förra året. Då ryckte internet på axlarna.

Allt förändrades när några tonåringar från Australien spelade in en egen video till ”Harlem shake”. Konceptet var enkelt. Under femton sekunder står en av dem, iförd motorcykelhjälm, och juckdansar i ett pojkrum till låtens hypnotiska basgång. De övriga spelar tv-spel och tycks inte ta någon notis om kamratens beteende. Ett jumpklipp senare gungar hela rummet. Plötsligt är samtliga på fötterna och viftar, skakar och – om man vill vara generös med innebörden – dansar. Allt är över på en halv minut.

Det där var tre veckor sedan. Sedan dess har ett helt digitalt ekosystem formats runt ”Harlem shake”. Den 2 februari publicerades ursprungsvideon. Från den 10 februari postades över fyratusen så kallade memes – parodier eller tolkningar av originalet – om dagen. Ett par dagar senare hade samtliga klipp tillsammans över 175 miljoner visningar. Halva världen fick fnatt framför smartphone-kamerorna och resten ville titta på.

Dess popularitet har spridit sig över alla samhällslager. Till och med polisen i Södertälje har en egen variant. Och det är avväpnande; jämte vanmakten över näthatet är här plötsligt en charmig och komisk feelgood-chans att för ett Youtube-ögonblick träda ur de socialt accepterade koderna.

”Harlem shake” har också inneburit att Billboard – magasinet bakom den klassiska hitlistan – bestämt sig för att hinna ifatt sin samtid. Redan under fjolårets ”Gangnam style”-feber hade Billboard planer på att räkna Youtube-trafik tillsammans med förlegade instrument som försäljningssiffror och radiorotation. Succén för ”Harlem shake” fick dem att skrida till verket. Således blev Baauer den första artisten någonsin att toppa ”Hot 100”-listan med den nya mätmetoden.

Eventuella royalties borde han kanske skicka till tonåringarna i Australien.

Den här texten publicerades på Aftonbladets kultursidor någon gång i början av 2013. Har dock inte lyckats hitta den på nätet. Så jag kanske bara har drömt alltihop.

Om du känner för att sprida lite skit: