Går ut snabbare än mellanmjölk – recension av Brink i Aftonbladet

102247681536000000.

När förläggare ett par dagar före premiären börjar sprida nummer måste man passa sig. Siffrorna anger antalet karaktärer man kan skapa i ”Brink”.

Det spelar ingen roll. Bildgoogla ”Mask II” – hur man än vänder och vrider på det ser alla ut som hyperrealistiska Ron Mueck-figurer.

Man kan lugnt säga att både utvecklaren Splash Damage och förläggaren Bethesda varit skickliga på att bygga hajp och lägga ut dimridåer som gjort både kritiker och spelare nyfikna, inte misstänksamma.

En lagbaserad shooter med parkour! Byt klass mitt under matcherna! Helt sömlöst mellan singelkampanj, co-op och multiplayer! En engagerande story med 26 000 rader dialog!
Se där, ännu ett nummer.

Men berättelsen i ”Brink” fyller ingen funktion. Splash Damage tycks tro att det räcker med en tjusig dystopi, fjantig dialog och trista mellansekvenser för att man ska bry sig. Herregud.

Miljöerna säger desto mer om en högteknologisk och totalitär regims slutskede. Kåkstäder med rostiga containrar och korrugerad plåt bryter in i diktaturens identitetslösa maktbyggen.

Men sönderfallet fungerar också som en metafor för speldesignen i ”Brink”. En massa ambitiösa idéer som till slut kollapsar.

I klarspråk: Man spawnar. Man kutar till ett ställe. Har man tur hinner man skjuta lite. Man dör. Om du gillar transportsträckor kommer du att älska ”Brink”.

Klasserna – medic, soldier, engineer, operative – är obalanserade, vapnen är intetsägande och banorna felkonstruerade. Trots alla taktiska möjligheter fastnar matcherna ständigt i flaskhalsar; vilda eldstrider helt utan finess. De åtta kartorna har ett bäst före-datum som går ut snabbare än mellanmjölk.

Och överväg inte för en sekund att spela solo. Som med allt annat i ”Brink” har Splash Damage gjort ett utmärkt jobb med att hajpa den assisterande AI:n. De glömde bara berätta att den är helt hopplös.

Om vi recenserade goda ambitioner skulle ”Brink” få högt betyg.

Nu har jag bara en siffra kvar.

1 – som i ett plus.

Frågan är vilket bäst före-datum den här recensionen har? Det är nästan alltid genant att läsa sina gamla grejer och värst är det med texter där man försöker låta så indignerad som möjligt. Sådana texter åldras sällan bra.

Om du känner för att sprida lite skit: