Vuxna män som åker skateboard

Jag väntar bara på det dova ljudet från ett ansikte som planteras i betong. Men det kommer aldrig.
Ronnie och jag promenerar Sveavägen fram, förbi Observatorielunden, då killen på skateboarden drattar på ändan. När han reser sig upp efter det misslyckade tricket bär han inte bara luvtröja, utan också en trumpen och förvånad min. Som om han blivit påkommen. Han är kanske trettiofem år och Stockholmskvällen är jämngrå.
– Gud, så ensamt det där ser ut, säger Ronnie.
Det är då jag berättar om Tony Hawks senaste påhitt.

Den påminner om en svart snowboard.
En tv-spelsbräda Tony Hawk vill att vi ska använda på vardagsrumsgolvet.
Och jo, det får jag väl medge, brädans stilrena design är lite tilltalande. Raka motsatsen till den pastell Michael J Fox svävade omkring på i Tillbaka till Framtiden.
Men Tony Hawks bräda kan inte sväva. Den ska ligga platt på golvet framför teven. Den är ”rörelsekänslig” – en stor fet surrande modefluga i spelvärlden just nu – så spelaren kan simulera trick i kommande Tony Hawk: Ride. I amerikanska webbtv-showen Gametrailers TV står en skäggig skateboardstjärna och lutar sig fram och tillbaka på brädan. Han säger att det är ”sick”, vilket jag tror är brädspråk för ”väldigt häftigt”.
Men det känns snarare sjukt.
Verkligheten får allt mindre att säga till om.

Det är Nintendos fel alltihopa.
Tillsammans med Guitar Hero och Rock Band har Mariofabriken sett till att våra hem numera ser ut som återvinningsstationer för hårdplast. På ett år blev Nintendo-spelet Wii Fit – med en tillhörande balansbräda som känner av spelarens tyngdpunkt – det femte bäst säljande genom tiderna.
Och när vi nu också ska börja åka skateboard inomhus undrar man var gränsen går. När kommer skruvdobbade fotbollsskor för spelbruk? Hur länge dröjer det innan vi spolar is på ekparketten? Steven Spielberg sa i en intervju med The Guardian häromdagen att ”virtual reality” lär återuppstå. Framtiden går ut på att inte gå ut.

Vi promenerar vidare, Ronnie och jag, utan att riktigt kunna bestämma oss för vad som är mest tragiskt. Vuxna män som åker skateboard – eller vuxna män som låtsas att de åker skateboard framför plattskärmen.
Bakom neddragna persienner är det i alla fall ingen som ser om man drattar på ändan.

Krönika publicerad i Aftonbladet 24 maj 2009.

Om du känner för att sprida lite skit: