Recension av Viva Piñata

En bild säger mer än tusen ord.
Men när det gäller Viva Piñata måste man titta bortom Rares patologiska förkärlek till pastellfärger och gulliga djur. Kommersiellt är det här en ren Pokémon-produkt (spel, prylar, tecknad tv-serie) – med siktet låst mot barn.
Fast i praktiken är det Rares stora comeback – och det första riktigt bra spelet de begåvat Microsofts Xbox 360 med. Det är dessutom inte bara för barn.
I likhet med just Pokémon finns ett djup i spelmekaniken som definitivt kan tilltala äldre målgrupper.
Viva Piñata är en bedårande trägårdssimulator med med spår av darwinistiska läror som evolution och naturligt urval. Den stora poängen är att locka nya djur till trädgården. Till en början sköter spelet det nästan självt. Men i takt med att nya arter blir bofasta ökar kraven för att dels få dem att föröka sig, dels locka ytterligare djur in i din minivärld. Det är ett arbete som kräver framförhållning, strategiskt tänk och kreativitet.
Med tanke på blotta mängden möjligheter och information är användargränssnittet föredömligt enkelt även om hoppandet in och ut i menyer stör en del.
Men faktum kvarstår: Rare är tillbaka i gammal god form.
Och det har aldrig varit roligare att påta i trädgården.

Recension publicerad i Aftonbladet 2006.

Om du känner för att sprida lite skit: