När storbolagen stjäl etiketten ”indie”

Ungefär samtidigt som Ken Williams postade bilder på sina solbrända tår framför Medelhavets mörkblåa vatten kom det ett pressmeddelande från Activision Blizzard. Lagom till Gamescom i Köln hade de väckt det klassiska spelföretaget Sierra ur sin cryosömn. Jämte tunga pjäser som Destiny och Call of Duty skulle Activision nu göra Sierra – vars varumärke finns tatuerat på hjärtat hos alla retroromantiker – till indiespelens allra finaste etikett. För att försäkra oss om det använde Activision alla de rätta orden i Spelindustrins Stora Ordbok. ”Utvecklarstyrt och spelarfokuserat: Sierra ger ut omsorgsfullt utvalda titlar. De ska representera indieutvecklarnas allra främsta insatser. Sierra ser till varje indiestudios individuella behov, både vad gäller finansiering, marknadsföring och distribution.”

Problemet var bara att samtidigt som Activision skakade liv i Sierra slog de sista spiken i den kista som rymmer termen ”indie”.

Makarna Ken och Roberta Williams grundade Sierra själva 1979. De var ensamma och oberoende 30 år före vi blev besatta av att kategorisera allt som inte släpps första helgen i november som indie.

Termen ”indie” – om vi talar om ”oberoende” utvecklare och spel – har alltid varit problematisk. Det går knappt ens att definiera begreppet utan att säga emot sig själv. Är kritikerälsklingen Jonathan Blow indie när han står på Sonys scen och promotar The Witness? Är Star Citizen indie när det vuxit till ett enormt projekt med en budget på över 400 miljoner kronor? No Man’s Sky? Hello Games är ju bara fyra personer som skapat ett helt proceduralt universum helt med sina egna åtta händer. Innan Sony kom och köpte en tidsbegränsad exklusivitet, vill säga. Men visst kan vi väl enas om att Mojang var oberoende innan Microsoft köpte Minecraft för 18 miljarder kronor? Absolut, bara vi är överens om att Valve också är det.

Om man försöker häfta fast begreppet indie på någon slags godtycklig konstnärlig skala då? Då måste ju Cart Life-kreatören Richard Hofmeier vara betydligt mer indie än Angry Birds-studion Rovio, inte sant? Lycka till med att behålla trovärdigheten i den argumentationen.

Hur vi än försöker ringa in termen gäckar den oss, som den vålnad den är. När vi säger att indie står för anti-kommers finns det ungefär två miljarder exempel som pekar på motsatsen. När vi påstår att det är småskaligt slås man av hur många så kallade indiestudior som härbärgerar hundratals anställda. När vi säger att indie är ”konstnärligt” så kan det lika gärna betyda att varje skitspel med fina alibipixlar är indie.

Frågan vi istället borde ställa oss är om semantiken egentligen spelar någon roll. Om man tar alla exempel den här texten radat upp bildar de en ganska talande och fin mosaik över de nya uttryck som vuxit fram i den digitala distributionens värld. Vi – inte minst jag själv – har däremot varit för dåliga på att kategorisera dem. Jag inser det ironiska i att du i detta nummer fortfarande kommer att hitta texter under en sektion som heter ”Indie”. Istället för att diskutera vad som egentligen förtjänar den prestigefulla indie-stämpeln borde vi försöka komma fram till hur vi ska klassa ”obskyra-spel-vi-inte-hade-skrivit-om-annars-men-som-vi-tycker-är-värda-att-lyfta-fram” i fortsättningen.

Samtidigt borde vi omvärdera vår syn på företagen som behandlar indie-stödet som ett frikort från kritik. Vi älskar att bråka med Activision, eftersom de alltid varit så dåliga på att dölja sitt inofficiella credo, ”profiten framför allt”. Vi skrattar åt Electronic Arts varje gång de får utmärkelsen ”Amerikas sämsta företag”. Vi skakar på huvudet när vi tänker på hur Microsoft snurrade till det i generationsväxlingen mellan Xbox 360 och Xbox One. Samtidigt höjs Sony, trots att deras avsikter knappast är renare eller finare än konkurrenterna, till skyarna – för att de ”lyssnat på spelarna” och tycks ha fyllt halva sin repertoar med spel från ”oberoende” utvecklare.

I själva verket kan man hävda att Sony är den kanske främsta anledningen till att indie som begrepp nu ligger dött och begravet. Vad är ”oberoende” när en multinationell elektronikjätte anammat termen och byggt en helt häpnadsväckande goodwill på den? Sonys framgångsrika cynismer är naturligtvis anledningen till att Microsoft apar efter, och att Activision, sist i klassen, återupplivar Sierra. Där har du din indie 2014: i händerna på de allra största.

Ken och Roberta Williams sålde sitt Sierra för många år sedan, och blev naturligtvis rika på kuppen. Idag bloggar Ken mest om sina lyxjakt-eskapader utanför Italiens kust. Och vem vet, om 20 år är det kanske Jonathan Blow som postar bilder på sina solbrända tår.

Text publicerad i LEVEL 01 hösten 2014.

Om du känner för att sprida lite skit: