Frågan är vad Joseph Conrad sagt om erfarenhetspoängen – en första titt på Far Cry 3

Vad hade Joseph Conrad sagt om erfarenhetspoängen?
Hans namn nämns visserligen aldrig under den första visningen av ”Far cry 3”. Men om tvåan – en febrig afrikansk mardröm – handlade om jakten på den Kurtz-inspirerade The Jackal, är ”Far cry 3” civilisationen vid sin slutstation. Det räcker med att titta in i de blodsprängda ögonvitorna på Vaz – en milisledare med mohawk och ett brutalt ärr över pannan – för att inse det. Vaz bjuder på sinnesförvirrade filosofilektioner samtidigt som hans kalashnikovklädda undersåtar dumpar lik i diken, till synes utan anledning.
Var är jag egentligen? På en vykortsvacker tropisk ö vars rekvisita består av blod och våld. Man skulle kunna härleda miljöerna till första ”Far cry” men även tv-serien ”Lost” gör sig påmind. Inte bara för att det första man ser bland de väldiga palmbladen är ett störtat propellerplan. Utan också för Ubisoft Montreal hänvisar till en ”bortglömd plats utanför kartan”.

Vill du ha fler referenser? Pröva ”Den sista färden”. När andra studior anstränger sig för att mänskliggöra spelkaraktärer gör Montreal-studion tvärtom – här är fienderna avhumaniserade monster längst ner på samhällsstegen. På denna korta första visning är det svårt att bilda sig en uppfattning om våldet och de icke-mänskliga porträtten bottnar i annat än en bra ursäkt för shock ’n’ gore. Erfarenhetspoängen som glatt poppar upp över avrättade milismän är tyvärr ett tecken på en studio i färd att slarva bort de svåra moraliska frågeställningar Joseph Conrad kastade ut i ”Mörkrets hjärta”.

Inte för att Jason Brody har tid att fundera över sånt. Det var han som störtade med planet. Det är han som sitter öga mot öga med Vaz. Det är han som bakbunden sparkas ned i ett schakt, slår ned i en underjordisk källa och – med spelarens QTE-hamrande hjälp – måste lösgöra sig för att inte drunkna.

Redan startskärmen har avslöjat en sak om ”Far cry 3”. Att döma av den gröna tygväskan och dess innehåll – en systemkamera och en enorm machete – rör det sig om ett överlevarspel. Det framgår inte av visningen exakt vilket behov kameran kommer att fylla. Macheten? Brody anfaller från en klippavsats och vakten hinner inte blinka förrän han har knivbladet i bröstet. Han tar sig fram till nästa fiende och skär halsen av honom. Och när Brody väl fått tag i lite hårdvara låter han kulorna regna över den fiskeby milisen ockuperat.

”Far cry 3” är uppföljaren till ”Far cry 2” och det märks. Visserligen är de solsvedda afrikanska miljöerna bortbytta mot fuktig djungel. Men man är fortfarande fri att utforska miljöerna som man vill och uppdragen tycks koncentrerade till hubbar på kartan. Till skillnad från tvåan är Ubisoft Montreals ambition att fylla sin nya värld med mer innehåll för att belöna den som vill stilla sin expeditionslusta.

Sen är det en massa saker de inte pratar om. Multiplayer till exempel. Eller med vilka luftburna fordon man kan upptäcka ”Far cry 3” från ovan. Eller om man kan warpa sig till redan besökta platser – men där lämnar producenten Dan Hay så mycket rum mellan raderna att det inte går att tolka på annat sätt än att det blir så. Inte minst för att det var han som överhuvudtaget tog upp ämnet.

Det är förstås en typisk E3-presentation, featuretung (”massor av fordon”, ”massor av vapen”), inte direkt fokuserad på de eventuellt djupare innebörderna av berättelsen.
Milisledaren Vaz får som bekant stå för filosoferandet. ”Vet du vad galenskap är?”, frågar han retoriskt. ”Det är när en människa gör samma sak om och om igen i tron om att de nästa gång kommer att göra framsteg”.
Låt oss hoppas att Ubisoft Montreal tagit den beskrivningen på allvar.

Denna texten kom till under det svåraste av förhållanden; på ett hotellrum i Los Angeles under kollegan Alfred Holmgrens rastlösa tjat om att få äta sig alldeles för mätt på Sunset Strip-haket Saddle Ranch. Så det blev som det blev. Far Cry 3 blev också som det blev.

Om du känner för att sprida lite skit: